Rapport 100115

Rapport 081120

Under den senaste veckan har arbete pågått vid Hjulsbro station med att sortera och riva ur material ur byggnaden. Stora containrar stod uppställda på parkeringen för att ta emot sorterat rivningsmaterial.

Den första stationsbyggnaden på platsen byggdes av trä 1902 och revs 1959, den klarade sig i 57 år. År 1959 byggdes det senaste stationshuset och revs således 2008, det blev 49 år. Trots att byggmästaren Gustavsson använde den tidens hållbara material, blåbetong, så fick inte huset längre livslängd för det.

Nu är det helt slut på epoken för Hjulsbro station. Ännu står godsmagasinen kvar, men de kommer att gå samma öde tillmötes. Det enda som, förutom dessa snart rivna magasin, minner om platsens ändamål är busshållplatsen som heter "Hjulsbro Station". För efterkommande så kommer namnet framöver att te sig lustigt. Här finns ju ingen station. (läs längre ned på denna sida för mer årtal om när det var postkontor)

Rapport 071221

I bakgrunden syns taken på de jämngamla husen Marieborg och Ekenäs längs mjölnaregatan.

Möbelfabrikens historia är 102 år gammal. Hjulsbro var då nyexploaterad landsbygd. Det var år 1905 som Robert Karlsson uppförde byggnaden och startade en möbelfabrik. Han bodde i nybyggda huset Elinsborg, "Tornvillan" som låg på andra sidan Mjölnaregatan tills det revs på 1970-talet. I fabriken tillverkades salsmöbler, skrivbord och bokhyllor. 1910 tog disponent Stjärnqvist över fabriken och döpte om "Tornvillan" till Stjärnevik. 1934 bildades "Hjulsbro Möbelfabriks AB". 1959 gick företaget i likvidation och möbeltillverkningen upphörde i Hjulsbro, det berodde delvis på att nya material som spånskivor och laminat användes mer. Därefter användes byggnaden av Könke & Co som kartongfabrik till mitten av 1960-talet. Sedan hade Oilkillers (Hjulsbro sanering) fabriken som lager och senast hade byggnadsfirman Nicklasson och Karlsson förråd i byggnaden. Men de senaste 15 åren har byggnaden stått tom och vandaliserats.

Den gamla rödmålade träpanelen kläddes någon gång, troligtvis början 1960-tal, med eternitplattor. Dessa har varit en bidragande del till att saneringen av tomten dragit ut på tiden. Men under hösten har eterniten sanerats och fabriken jämnas så sakteliga med marken.

På alla gamla flygfoton över Hjulsbro har möbelfabriken med sin höga tegelskorsten varit en riktpunkt, men snart är även detta över 100 år gamla landmärke ett minne blott.

Rapport 070324 av Jocke Johansson

Godsmagasinet vid Hjulsbro

Godsmagasin och stationsbyggnaden vid Hjulsbro station kommer med största sannolikhet att möta sitt öde genom rivning när Banverkets planer på minskat fastighetsbestånd går till verket. Hembygdsföreningen har fotodokumenterat byggnaderna.

Stationsbygganden byggdes 1959 av byggmästare Oskar Gustavsson i Hjulsbro och ersatte den gamla stationen byggd 1902. I ena delen fanns en bostad och i delen ut mot parkeringen var stationens vänthall och Hjulsbros postkontor. Persontrafiken upphörde 1966 och 1979 upphörde fraktgodset. 1993 upphörde postkontoret. Endast en brevlåda vid vändplanen återstår som minne av postgången.

Godsmagasinet byggdes 1902, men under 1940-talet byggdes den bortre delen av godsmagasinen till.

Vid Börstorp

Börstorp är ett av de sista kvarvarande egnahemmen som byggdes i Hjulsbro i början av 1900-talet. Börstorp byggdes 1902, den tillhörande ladugården som revs låg ungefär där skolpaviljongen nu har blivit lagd, något närmare cykelbanan. De sista boende Martin och Agda Gylling lämnade Börstorp 1981. Hembygdsföreningens sekreterare Leif berättar att han minns hur gamle Martin gick nerför den lilla trappen mot gatan med käpp i ena handen och lie i den andra. Så la han ifrån sig käppen, slog ett slag med lien, tog käppen och flyttade sig en bit och slog slänten längs vägen.

Nu har skolgården blivit större och vid Börstorp kan scouterna iordningställa en ordentlig samlingslokal.

Endast stengrunden återstår av torpet Mossen som ägdes av Linköpings kommun.

Torpet Mossen, "Môsen" rivet våren 2006. Foto: Ivan Gustavsson 1990.

Som tur var så dokumenterades torpet med ett par fotografier sommaren 2005

Kommunens svar och anledning: Torpet skulle bort.

I kommunens internbudget 2006 står: ”Samtliga fastigheter som blir hyreslediga och inte behövs för kommunal verksamhet eller kommunens utbyggnad ska försäljas eller rivas.” Mossen revs i April.

Bör inte fastigheten då bjudas ut till försäljning innan man river!!

Det var den 4 oktober som jag fick höra ett rykte att det kommunägda torpet Mossen var rivet. Jag blev direkt bestört över vad jag hörde om det lilla torpet som låg ostört långt inne i skogen. Tillsammans med  Sven-Olov Ericson begav Jag mig dit samma kväll och fann att ryktet stämde. Av den vackra stugan fanns nu bara tegelrester och en stengrund kvar. Vi frågade närboende om när det skedde och fick svaret att det var tidigt i våras innan tjälen släppte. Så det tog lång tid för ryktet att nå fram. En grävmaskin slog ned torpet på två dagar. Helt obegripligt är vad det är. Mossen, ett torp på Harvestad gårds forna marker som var ett av Landeryds sista torp utan el eller vatten framdraget. Torpet var ett synnerligen välbevarat 1700-tals torp som för några år sedan påkostades av kommunen med ett nytt tegeltak. Stugan hade fungerat som sommarstuga sedan 1960 och hyresgästerna var de samma från 1960 till det att de lämnade tillbaka nyckeln 1996 p.g.a att de blivit äldre, förövrigt medlemmar i hembygdsföreningen och jag var själv där -96 och hämtade gamla saker. Sedan dess har stugan stått outhyrd. I mitten av 1990-talet såg Landeryds Hembygdsförening till att torpet fick särskilda bestämmelser så att föreningen skulle kunna överta det för att bevaras på plats. Trots detta så blev aldrig fallet så, för föreningen hade fullt upp med uppförandet av hembygdsparken. När hyresgästen flyttade 1996 blev det inte mer tal om det. Däremot tyckte Sven-Olov som tidigare varit ordförande att det var synd att det stod tomt och har flera gånger försökt att få personer att nappa på att ha stället som sommarstuga och kontakta kommunen, senast förra sommaren. Jag själv har alltid tyckt att torpet var ett välbevarat vackert exempel på ett enkelt 1700-talstorp och det vore roligt om föreningen på något sätt kunde vara med för att bevara det. Men så, ibland kommer snabba planer in och spolierar allt. Varför satte kommunen inte ut en annons för att hitta någon som ville hyra ett torp fritt från el? Näe, då är det bättre att riva tydligen. Jag ger den eller de på Linköpings kommun som beordrade denna rivning ett stort dagens ris. Framförallt, det fanns ingen information om rivningen överhuvudtaget, men det är ju det bästa sättet, då slipper man jobbiga motsägare. Hembygdsföreningen hade om inte annat gärna tagit del av material från torpet till reserv vid uppförandet av den nya loftboden i hembygdsparken. Vi har letat som galningar efter gamla timmerstockar men inte fått tag i några utan att behöva betala dyrt då förståss. Jag hoppas verkligen att någon tog hand om de vackra gamla dubbelytterdörrarna och den originella bakugnsluckan från Linköpings Gjuteri, och att de förhoppningsvis inte ligger i en sophög. Synd och skam är vad det. Att riva ett ruckel är en sak, men ett så välbevarat torp det är ett brott mot kulturarvet. Anledningen till rivningen är oförståelig. Ingen vandalism, ostört läge, bra skick. Detta hamnar högt på tio-i-topp-listan över onödigt handlande! /en väldigt besviken ordförande.