Egna Hem

Egnahemsrörelsen var en folkrörelse med målet att ge arbetarklassen eget boende. Rörelsen uppstod i Sverige vid 1800-talets slut för att uppmuntra mindre bemedlade personer – i inledningsfasen främst jordbruksarbetare, småbrukare och lägre tjänstemän – att skaffa sig en egen eller förbättrad bostad i form av ett egnahem. I många fall med en tillhörande försörjningskälla i form av ett småjordbruk, ett så kallat småbruksegnahem.
Rörelsen var i inledningsfasen en landsbygds- och landsortsrörelse, men spred sig under 1900-talets början även till de större städerna, vilket bidrog till att den engagerade ett bredare skikt av samhällsgrupper, exempelvis industriarbetare och tjänstemän på mellannivå. Rörelsen förändrade även synen på stadens möjligheter under 1900-talets första hälft, där nya idéer om trädgårdsstäder, koloniträdgårdar och storgårdskvarter blev en sorts motrörelse till det som betraktades som “den mörka och osunda 1800-talsstaden”. rörelsen var också ett svar på de försörjnings- och
bostadsproblem som uppkommit både i stad och på landsbygd
efter 1800-talets stora folkökning.

Till Linköping och Landeryd kom Egna Hemrörelsen 1901 då Egna Hem i Motala inköpte Ekholmens gård och styckade upp den i ett 70-tal tomter. Ytterligare fördjupning i Landeryds Hembygdsförenings skrift Byar och gårdar i Landeryd del 3 utgiven 2002.