Entusiaster i Landeryds Hembygdsförenings hade länge letat efter en plats för en egen hembygdsgård när övertagandet av Smedjan, Harvestad skedde 1991. Planerna på att skapa en trivsam plats vid Smedjan, en hembygdspark, fortskred snabbt efter tillträdet. 1992 skedde första flytten till platsen. Det var klockstapeln från närliggande gården Harvestad som ställdes upp på backen. Kontakt togs 1993 med Länsarbetsnämnden som i projektet Hembygdsparken Harvestad lät arbetslösa vara med att bygga upp en hembygdspark. På en åkerlapp ovanför bergsknallen vid Smedjan arbetade Linköping kommun hjälpsamt fram en detaljplan för området. Hembygdsparken byggdes till stor del med hjälp av den höga arbetslösheten som fanns då i början av 1990-talet. Hembygdsentusiaster och ALU-arbetare, som det då hette, arbetade sida vid sida med att renovera smedjan, montera ned byggnader, flytta och montera upp dem. Sammanlagt under åren 1993-1997 var det ett 70-tal arbetslösa personer som jobbade några månader var med hembygdsparken. 7 juni 1998 invigdes torpet Nain i hembygdsparken och den 6 juni 2008 invigdes kaffestugan Dalhemsboden av landshövding Björn Eriksson.

Hembygdsparken är tänkt som ett område där ung som gammal kan samlas till olika evenemang och sammankomster samt i förevisande syfte visa hur man levde och verkade förr i tiden. Hembygdsparken är en rofylld plats som är öppen året om att njuta av för alla.

Smedjebackens scen:

Smedjan ligger invid en vacker ekbacke som hembygdsföreningen sedan invigningen av sin utescen 2005 kallar för Smedjebacken. Namnet kommer av att Smedjans gamla namn var just Smedjebacken och det blev ett passande namn på backen. Ett vackert motiv på fondväggen är målat av en medlem.

Landerydseken:

Strax ovanför Smedjan står den imponerande Landerydseken med en beundransvärd ålder. Eken tros vara mellan 600-800 år. Det är svårt att avgöra eftersom den är så gott som ihålig. Eken har överlevt tack vare den vattenåder som rinner från berget och som syns tydligast varje vår och höst när vatten tränger upp ur marken ovanför eken. Med hjälp av Skogsstyrelsen har stöttande stolpar satts under ekens grova grenar och ett stort järnband håller ihop stammen som har en omkrets på 7 meter.

I augusti 1991 fick hembygdsföreningen en förfrågan om att överta en örtagård om 130 växter som fanns vid ett fritidshus i Valdemarsvik. Så skedde och förflyttning av växterna var det första som gjordes i det som skulle bli hembygdsparken. Tre äppleträd planterades i slutet av maj 1995.

Örtagården är ett omtyckt och av besökare välstuderat inslag i hembygdsparken.

1993 påbörjade föreningsmedlemmar att planera en vandringsled genom delar av Landerydsbygden. Leden är 6,6 km lång men har en genväg för den som vill gå en kortare sträcka på 4,2 km. Längs leden finns informationstavlor som berättar om fornlämningar, bebyggelse och naturen. En karta med vandringsledens sträckning finns tillgänglig vid startpunkten som är vid hembygdsparken.

2007 invigdes denna skogsled, en kortare sträcka över skogsbacken mellan hembygdsparken och fastigheten Högsbacken vid Golfbanan. Längs stigen kan man läsa om smidesrester från Smedjan och om stenbrytning som har skett på kullen. Och ledens namn, ja den sträcker sig ju över kullen mot Högsbacken.

Den vilda naturen finns tätt inpå knuten vid hembygdsparken. Berget i parkens mitt har sin rygg ut mot söder där ekbacken tar vid. Söder om parken finns även ett område med mycket asp och död ved. Detta område bevaras orört. Alla döda träd måste få ligga kvar för det är ett värdefullt område för insekter. Bland annat har den sällsynta skalbaggen gulröd smalhalsbock, "långhorningen" påträffats här.

Området söder och öster om hembygdsparken är ett fornminnesrikt område med många gravhögar och stensättningar. Det finns faktiskt en grav även inne i hembygdsparken i ekbacken ovanför Smedjan. En större ek växer mitt i graven som syns på bilden till höger.

När stormen Gudrun drog över Sverige 8 januari 2005 lämnade den spår även i Landeryds Hembygdspark. En välväxt ek, den näst största i området efter Landerydseken, hade sitt fäste mot berget och därför inga rötter mot det håll det blåste från. Stormen drog ned eken tvärs över loftboden, vars takfot knäcktes, en smärre skada om man ser till hur trädet kunde ha knäckt hela byggnaden mitt itu om det gått illa. Nu står stubben kvar som ett minne efter Gudrun.

Patron Ivar Samuelsson på Harvestad gård donerade gården till Hushållningssällskapet 1956. Minnesstenen restes då i parken vid Harvestad gård. 1975 försålde sällskapet gården till Linköpings kommun varefter stenen kom att bli nedtagen och liggandes vid gårdens magasin. På hembygdsföreningens initiativ, med Linköpings Kommuns och Hushållningssällskapets stöd, flyttades stenen av föreningens medlemmar till Hembygdsparken år 2002. Marken häromkring tillhörde Harvestad varför placeringen bredvid Harvestads klockstapel kändes rätt. Här kan Patron Samuelsson blicka ut över sina forna ägor. Bronsplaketten med porträtt av I. Samuelsson skapades av konstnären Astri Bergman-Taube. Hennes signatur syns i nedkanten av porträttet.

Kvarnstenarna:

Kvarnstenen som ligger bredvid minnesstenen i hembygdsparken kommer från Slattefors kvarn. Kvarnen revs omkring 1959. Stenen forslades till Grimsmålen i grannsocknen Vist, där den lades upp som prydnad i trädgården. 2005 fick Landeryds Hembygdsförening återbörda den till rätt socken. Den andra kvarnstenen som fungerar som bord i parken skänktes av en medlem när allt byggdes upp, det är okänt varifrån den kommer.

Hembygdsföreningen arbetar ständigt för bevarandet av den gamla kyrkvägen mellan Harvestad gård och Landeryds kyrka. Vägen passerar förbi Landeryds Hembygdspark och går över Spången över Stångån. Det är fortfarande tack vare hembygdsföreningen en grusväg precis som det var på 1870-talet när överste Mörner på Harvestad ville ha den två kilometer långa vägen krattad varje söndag.

Även den gamla byvägen från Harvestad till Bogestad by bevarades tack vare hembygdsföreningen när golfbanan anlades i slutet av 1980-talet. Den vägen passerar också på en sida av hembygdsparken samt utgör en del av Hembygdsleden.

Denna byggnad är troligtvis byggd på 1600-talet, några uppgifter har inte gått att få fram. Smedjor var ofta enkelt byggda hus som placerades en bit från den övriga gårdsbebyggelsen eftersom brandrisken var stor. Denna smedja är mycket riktigt placerad en bit från gården men den är speciell med de dubbla murarna, precis som klostermurar.

Möjligtvis kan byggnaden ha använts i annat syfte tidigare, kanske som salpetersjuderi för tillverkning av krut. Byggnaden har bevisligen använts som smedja från 1700-talets senare hälft fram till 1905 då allt smide upphörde.

Harvestads smeder bodde med sina familjer i torpet Sunnangärdet som låg vid Nybro, längs vägen ner mot ån. Smeddrängen bodde i en fönsterlös kammare ovanpå smedjan med en invändig trapp och endast en glugg i väggen med lucka för vädring. Gluggen är sedan länge igensatt, men den syns ännu under ett fönster på framsidan av byggnaden. 1861 inreddes en lägenhet om ett stort bostadsrum för smeden och hans familj. Det trängde in rök och sot i lägenheten när smedjan var i bruk, så det var ingen lämplig bostad efter dagens normer. Därom vittnar de många lager tapeter som fanns på väggarna vid renoveringen.

På bottenvåningen fanns öppen spis och bakugn, först på 1900-talet utrustades övervåningen med järnspis. 1937 renoverades bostaden då byggnaden fick de stora fönstren på framsidan samt den utbyggda trappuppgången.

Bostaden ovanpå uppläts efter 1905 åt gårdens folk fram till 1949 då den blev sommarbostad. Landeryds hembygdsförening fick överta smedjan 1991 av Linköpings kommun efter en del påtryckningar från föreningen. Den var i mycket miserabelt skick, så föreningen fann det viktigt att överta den.

Smedjan har helrenoverats. Taket är renoverat, liksom skorstenen och murarna som hade kanat ut. Den norra delen av byggnaden är den ursprungliga smedjedelen. I den södra delen har en samlingslokal inretts. På övervåningen finns flera utställningar.

Torpstugan Bergdalen

Torpnamnet härrör från 1700-talet. Det tillhörde förr Harvestad gård och låg vid en liten åkerlapp i skogen cirka 1,5 km sydväst om gården.

Denna byggnad uppfördes sannolikt år 1877 och är en bostad för två familjer, en så kallad parstuga. Det innebär att det består av två sammanbyggda enkelstugor med gemensam skorsten och förstuga. Övervåningen var oinredd och kunde vintertid tjäna som visthusbod.

Torpet skänktes av Linköpings kommun 1993. Det nedmonterades och uppfördes i hembygdsparken 1993-94. Samtidigt nedmonterades torpet Ullaberg. Stockarna från detta hus användes till utbyte av dåliga stockar i Bergdalen. Vid flytten till hembygdsparken inreddes två rum på övervåningen.

Någon veranda har inte funnits från början, men en enklare modell hade tillkommit under 1900-talet. den veranda som sattes på torpet i hembygdsparken kommer från ett annat hus som skulle brännas vid SAAB-flygfältet.

För att få en komplett torpmiljö vid torpet Bergdalen i hembygdsparken behövdes en torpladugård. 1993 fick hembygdsföreningen tillfälle att riva en större ladugård som tillhörde Linköpings kommun vid Sahlbergsgården vid Nedre Ullstämma. Av virket uppfördes en torpladugård. Ladugården vid torpet Hagen vid Stubbetorp fick stå modell.

En sådan här loftbod fungerade förr som visthusbod, matförråd och till och med kunde pigor och drängar få bo här på sommaren. Denna loftbod består av två bodar på bottenvåningen och två bodar på övervåningen. Hembygdsföreninge fick tips om denna bod som skulle rivas och låg vid Långbromon i Rejmyre. Den kommer alltså långväga ifrån. Den nedmonterades 1992 och uppmonterades 1993 i hembygdsparken. Loftboden återställdes med torvtak precis som den hade i Rejmyre. Vid Rejmyre fanns gården Backgården. Den flyttades ut från Rejmyre 1860 och kallades Långbromon. Loftboden fanns inte vid Backgården utan uppfördes vid Långbromon, men man kan ha använt överblivet virke från flytten av gården. Långbromon bestod troligen av fyra hushåll och de hade ett förråd var i loftboden.

Denna stuga härrör från tidigt 1700-tal och tillhörde Edsberga Västergård, Skattegården kallad. Stugan låg ½ km sydöst om Edsberga by. Det fanns fem stugor som hette Nain på Edsberga ägor, de hade tilläggsnamn liksom denna. Varför detta bibliska namn Nain använts är okänt.

Det är en ryggåsstuga eller sjuvarvsstuga som det även kallades eftersom den består av sju varv stockar och den åttonde är en bindstock där takstolarna fästes. Anledningen till detta var att om man bara byggde stugan sju varv hög så slapp man undan en viss skatt.

Dessa gamla stugor var vanligtvis täckta med torvtak. Trätak, som detta torp fått, förekom också ibland. Stugan innehöll ett rum och kök, jämte en garderob på varje långsida om rummet. Till stugan hörde den lilla ladugården som ligger bredvid.

År 1996 fick Landeryds Hembygdsförening överta detta torp, samt torpet Ryttarhemmet på Blästad gårds ägor, av Linköpings kommun. Material från Ryttarhemmet användes för utbyte av murkna stockar när Nain byggdes upp i hembygdsparken. Stugans exteriör är bevarad, men interiören är förändrad och fyller funktion som vävstuga.

Åren 1903 -1926 bodde torparen Karl Fredrik Andersson med hustrun Karolina i Nain. De bodde dessförinnan i torpet Bergdalen som också ligger i hembygdsparken. Stugan var sommarstuga under senare delen av 1900-talet innan hembygdsföreningens övertagande.

2005 nedmonterades denna loftbod i Tallboda. Boden fungerar som kaffestuga och invigdes den 6 juni 2008. Boden kommer ursprungligen från gården Lilla Dalhem i Dalhem socken, kalmar län. Den flyttades 1958 till Tallboda för att fungera som kaffestuga utmed gamla Riksettan (E4). Med det passande namnet Dalhemsboden fungerar huset nu återigen som kaffestuga i Landeryds Hembygdspark.

1995 byggdes ett vagnslider för gamla vagnar, såsom oxkärra och tröskverk som föreningen fått överta. Föreningen har två stora tröskverk varav det äldsta är från 1922. År 2009 byggdes vagnslidret till på längden.

Denna bod som är Bogestads Västergårds magasin övertogs av hembygdsföreningen 1988. Medlemmarna renoverade och inredde en samlingslokal och museum. Detta var föreningens första byggnad och invigdes 1991. På senare år har samlingslokalen inretts som bibliotek och här har styrelsen sina sammanträden.

På bilden syns till vänster Bogestadgårdarna som drivs av Landeryds Golfklubb och till höger syns hembygdsföreningens bod.

Magasinet vid Blästad gård övertogs av hembygdsföreningen 2007. Föreningens syfte är att bevara huset på plats, det har restaurerats under 2008 och används som förråd. Läs mer om restaureringen under projekt

Anners Annersa på Hultet

En fängslande utställning om en äkta rikskändis. Bygdemålstalaren Mauritz Björck alias Anners Annersa på Hultet som med sin östgötska dialekt berättade historier, sjöng visor och med dessa reste land och rike runt. Han var rikskändis under 1900-talets första halvsekel och kamperade med många av dåtidens kända underhållare. I utställning förevisas en del av hans möblemang från hans hem i Varv, Motala. Hans scenkläder och affischer från uppträdandena. Ett intressant kollage av bilder och texter om hans liv som scenartist ger bra information i utställningen. Föreningen har även sammanställt en skrift om hans liv som artist. Ur Statens Ljud och Bildarkiv kan du få lyssna till hur han lät, direktlänk.

Hackefors Porslin

I en prydlig utställningslokal finns porslin från Hackefors för beskådan. 1929 startade linköpingsprofilen Jonn O. Nilson Hackefors porslinsfabrik vid Hackefors som ligger inom Landeryd socken. När verksamheten 31 januari 1995 flyttades till Rörstrand i Lidköping fick hembygdsföreningen möjlighet att få en del av porslinsutställningen deponerad till hembygdsparken. Det är utställningsporslin som förevisas men även vardagsporslin av Hackefors serviser vilket skänkts av privatpersoner till utställningen.

Fotoutställningen

En utställning med en del av alla hembygdsföreningens fotografier från Landeryd förr samt om hembygdsföreningen. Föreningen innehar en stor bildskatt, bilder som skänkts eller lånats ut för avfotografering. I denna utställning förevisas miljöer från Landeryd.

Skolmuseum och tidstypiska miljöer

I en nyombyggd och påkostad lokal har nya utställning gjorts med tidstypiska miljöer. En gedigen skolmiljö med gamla skolbänkar, skolorgel och svarta tavlan finns att beskåda tillsammans med en köksmiljö, ett skomakarhörn och en samling av äldre bruksföremål i en bodinteriör. Allt i en härlig miljö som ger en upplevelse med mersmak. Museet invigdes 6 juni 2007.

I torpet Bergdalen förevisas ett typiskt torparhem för 100 år sedan. Köket är inrett för att spegla sekelskiftet 1900 och i den andra halvan av huset finns ett finrum eller "salen" som det kallades, ett rum som oftast endast uppvärmdes och användes vid högtider och kalas. Här möblerat i 1930-talsstil.

Textilsamlingen. Denna ansenliga och prydligt ordnade samling av textilier är mycket unik. Samlingen har berömts av Östergötlands länsmuseum. Här förevisas kläder från 1900-talets första hälft, från bröllopsklänningar till enklare vardagsplagg. Olika tillverkningstekniker för spetsar och all slags textilier, bonader, linnen, dukar och mycket mer. Ett obligatoriskt besök för alla, men en heldag för den intresserade.

Lantbruksutställning

I ladugården och vagnslidret finns redskap, vagnar och maskiner som påminner om jordbruket och djurhållningen i Landeryd. För tillfället är inte samlingarna i ladugården visningsbara p.g.a att utrymmet fungerar som lager för rekvisita till folklustspelet Hemsöborna. Föreningen fick som gåva 1993 en Bolinder Munktell traktor från 1935, BM25. Den har helrenoverats under 1994 från rostklump till fullt fungerande av en verklig entusiast till medlem.