Beskrivning torp/hus

LHF-banner_800x157

Harvestads gårdssmedja – Smedjebacken i Landeryd: Den enda ursprungliga byggnaden i Landeryds hembygdspark är Smedjan, men det är inte vilken smedja som helst. Byggnaden har även inrymt en smedja.
Smedjan är den allmänt använda benämningen även om byggnaden förr i husförhörslängderna hade det tjusigare namnet Smedjebacken. Den tillhörde ursprungligen Harvestad gård vars pampiga huvudbyggnad ligger 300 meter väster om Smedjan. 1975 blev Linköpings kommun ägare av Smedjan genom köp av Harvestad gård. Smedjan användes som sommarbostad fram till 1991 då Landeryds hembygdsförening fick överta den, efter påtryckningar på kommunen om upprustningsbehov. Byggnaden var då rejält nedgången och i stort behov av renovering. Bland annat hade murarna mot vägen rört sig utåt då tung trafik passerade till Bogestad, när golfbanan anlades i slutet av 1980-talet. Kommunen var behjälplig med att stycka av en större markbit kring Smedjan där hembygdsföreningen planerade att anlägga en hembygdspark. Parken invigdes 1994 och fyra år senare blev hembygdsföreningen ägare av hela fastigheten. Smedjan vid Harvestad före hembygdsföreningens övertagande. I nederkant av bilden syns den nyanlagda vägen till Landeryds golfklubb. Harvestad gårdssmedja smedjebacken i Landeryd

***

Lenastugan: Den röda lilla stugan som låg granne med återvinningscentralen vid Ullstämma. Från Brokindsleden ser man stugan som ligger rofyllt innanför åker och ekar. Namnet är Lenastugan och den ska ha uppförts på 1890-talet på Övre Ullstämmas ägor, men stugans namn tillkom först under mitten av vårt förra sekel, innan dess hade stugan inget namn. Det var änkan Lena Karlsson (Lena Katharina född Eriksdotter 25/5 1835 i torpet Lottlyckan på Blästads ägor) som gav namn till stugan. Lena blev änka 1889, hon hade då jobbat som piga och varit statarhustru vid Övre Ullstämma Mellan- och Södergård i 34 år. Möjligtvis byggdes stugan som ett tack till 53-åriga Lena, då hon med dottern var först att bo i stugan utan namn. Alla vid gården skrevs i husförhörslängderna enbart som boende vid Övre Ullstämma Mellan- och Södergård. Men år 1891 antecknas Lena med dotter som boende i tillhus (ungefär som nutidens hyresgäst). Det borde betyda att de bodde i stugan som ju enligt gammal uppgift ska vara byggd på 1890-talet. Änkan Lena dog i sin stuga den 11 februari 1901, vid 65 års ålder. Stugan fungerade efter änkan som statarbostad för Sörgårdens statare. Stugan ansågs även vara vägglusfri då den stod obebodd långa perioder. Som med allt omkring oss så ger vi det smeknamn eller namn vi förknippar och känner igen saker med. inom ortnamnsforskningen har jag funnit anteckningar att man om den här stugan sa ”Lena” när man pratade om den och ”Lenastället”. Det är så som även ett namnlöst hus får ett namn. När sedan namn ska in i byråkrati och myndigheter kan de få en mer fast namngivning liksom denna fick någon gång i mitten av vårt förra sekel nämligen ”Lenastugan”. 1975 köptes både Ullstämma Mellangård och Sörgård av Linköpings kommun och Lenastugan har sedan dess ägts och hyrts ut av kommunen.  Stugan har länge fungerat som sommarstuga, men från sommaren 2006 hyrsdes den inte ut längre.   2015 fick Hembygdsföreningen köpa stugan för 1 kr under förutsättning att stugan flyttades till Hembygdsparken. Detta  genomfördes 2015 med hjälp av medlemmar och ett antal sponsorer. Stuga flyttades hel med kran och lastbil.  Lenastuga flyttas till hembygdsparken

***

Loftboden: En av fyra  gårdar i Rejmyre hette Backgården. Den flyttade 1860 ut till Bremyra 5 km öster om Rejmyre och kallas sedan dess Långbromon. Loftbodens ursprung är något oklart. Loftboden fanns inte i sitt nuvarande skick vid Backgården. Den kan ha byggts upp vid Långbromon av överblivet virke vid flyttningen från Backgården. Vid Långbromon har den troligen blivit används som visthusbod till alla som bodde på gården. Varje hushåll hade sin separata del med egen ingång. Senare studier av Hembygdsföreningen Gamla Rejmyre visade att bostadshuset i Långbromon hade fyra skorstenspipor. Detta tyder på att personer eller hushåll bott i huset. En av de sista boende på Långbromon var Erik Eriksson som arbetade på glasbruket. Han var skicklig speleman. Sedan bostadshuset i Långbromon brunnit ner 1991, bestämde ägaren Domänverket att loftboden skulle rivas. Efter förhandlingar lyckades Landeryds Hembygdsförening 1992 få tillstånd att överta boden. Några medlemmar plockade ner den och forslade materialet till Hembygdsparken. Under 1993 återuppfördes loftboden i sitt ursprungliga skick. Skadade delar byttes ut och boden fick nytt torvtak. LHF 20190814. 

***

Dalhemsboden:Boden stod ursprungligen vid den mindre gården Tyllinge gårds ägor i Dalhems socken, Kalmar län och användes som visthusbod. Det är en sk loftbod. Ordet betyder ”övervåning”. En karaktäristisk loftbod kännetecknas ofta av en utbygg loftgång för att spara utrymme invändigt. På denna bod är trappan sedan 1958 placerad invändigt, men ursprungligen gick den direkt upp till loftgången för att spara utrymme. Under loftgången till vänster om dörren syns spikhål i stockarna efter stegens trappstegsinfästning. Under loftgången till höger om dörren fanns ett utbyggt brädskjul. Boden hade någon gång också fått en tillbyggnad av stående bräder på höger sida. När boden låg vid Lilla Dahlhem såg den annorlunda ut. Det fanns inga fönster på boden, endast en liten glugg med lucka på den vänstra gaveln. Klockstapeln är inte original på byggnaden, den tillkom 1958. När boningshuset vid Lilla Dalhem renoverades på 1930-talet bodde gårdensdåvarande arrendatorfamilj tillfälligt i boden. Nicolaus Jonsson från Björkfors köpte under 1940- och 1950-talet upp en mängd timmerhus i trakterna kring smålandsgränsen och försålde dem vidare till intessenter runt om i Sverige. Denna loftbod köpte han 1958 av ägaren Rosenmölle på Tyllinge gård i Dalhem. Vid Tallboda i Linköpings kommun fanns en bit mark som tillhörde godsägare Lohm på Tyllinge gård i Rystad socken. Denna markbit arrenderades ut för kiosk och serveringsverksamhet vi dåvarand riksettan. Där i tallskogen fanns en serveringsbyggnad, ett gatukök och en kamping. Åren1949-1965 var Sven Larsson med hustru arrendatorer och bedrev verksamheten. Vid denna plats hade bensinbolaget BP 1958 planer på att bygga ett motell och en bensinmack. De köpte loftboden från Dalhem av Nicolaus Jonsson. Boden monterades ner och den dåvarande arrendatorn på Lilla Dahlhem, Nils som hade en djurbil, som han använde för transportera timret till bodens nya placering vid Tallboda i Linköping. Där skulle boden användas som kaffestuga för att göra rastplatsen mera attraktiv. Arrendatorn Sven Larsson mindes att de övernattade i en barack vid serveringen, då lastbilen med timmret från Dalhem kom. De trodde att det var åskan som slog ner mär timret från Dalhem tippades av. Loftboden byggdes upp av en byggmästare från Stjärnorp och fick då sin klockstapel monterad på gaveln. BP fick avslag från kommunen angåede sina planer på motell- och mackverksamhet, men loftboden fanns då redan på plats. Loftboden fungerade som kaffestufafram till 1970-talet. Därefter har denanvänts mest som förråd förutom några år i början av1990-talet då det bedrevs försäljning av torkade blommor, samt som spelhall för flipperspel. I okt 2005 fick Landeryds Hembygdsförening möjlighet att överta loftboden då det skulle bygga villor på tomten. Loftboden monterades ner stoch för stock och märktes och fraktades till hembygdsparken. Under vinter2007 och 2008 monterades boden upp för att de 6 juni invigas av landshövding Björn Eriksson för ett fortsatt liv som kaffestuga.

***

Bergdalen: Torpet Bergdalen flyttades till Hembygdsparken 1993 från Harvestad gård. Den stocktimrade byggnaden är sannolikt uppförd 1877 0ch ersatte ett tidigare torp på samma plats. Namnet Bergdalen härrör från 1700-talet. Torpet tillhörde tidigare Harvestad gård och låg vid en liten åker i skogen 1,6 km sydväst härifrån. Torpet har kallats parstuga, vilket innebär att det består av två sammanbyggda enkelstugor med gemensam skorsten och förstuga. Det tidigare torpet Bergdalen var sannorlikt enkelstuga då det enligt husförhören bodde endast en familj i taget. Men från 1877 bodde två familjer i huset vilket tyder på att denna byggnad uppfördes då. Som mest har 13 personer bott i huset samtidigt (1877-1881). Innan huset flyttades till Hembygdsparken var övervåningen inte inredd och kunde vintertid tjäna som visthusbod. På somrarna kunde den hjälpligt fungera som bostad. Den nuvarande inredningen har tillkommit i samband med flyttningen till Hembygdsparken och naturligtvis fanns tidigare ingen elektricitet. Någon veranda har inte funnits från början utan den tillkom vid återuppbyggnaden 1993. Den kommer från ett hus som låg vid Saab-fältet vid Åtvidabergsvägen. Linköpings kommun som ägde torpet Bergdalen, skänkte det 1993 till Landeryds Hembygdsförening. Torpet plockades ner och märktes upp med hjälp av hembygdsföreningens medlemmar, transporterades till Hembygdsparken och byggdes åter upp stock för stock  av medlemmar och av Länsarbetsnämndens ALU-projekt. Torpet byggdes upp igen 1993-1994. Skorstenen murades med gamla teglet och efter den ursprungliga modellen. I den ena delen av torpet bibehölls bakugnen, som som föreningens damer framgångsrikt använt flera gånger. Vissa partier i torpet var skadade och har ersattsa av likvärdigt material. Det togs från granntorpet Ullaberg som revs samtidigt. Möbler, husgeråd och textilier har skänkts av medlemmar i föreningen. Den äldsta kända boende i Bergdalen är torparen Lars Larsson och hans hustru Brita Olofsdotter med tre barn. De bodde där åren 1788-1789. (1995) 

Boendelista för torpet Bergdalen på Harvestads ägor i Landeryd socken

***

Nain Stensäter: Naintorpet härrör från tidigt 1700-tal och tillhörde Edsberga Västergård kallad Skattegården. Torpet låg sydväst om Edsberga by. 1,2 km från nuvarande plats. Det fanns 5 stugor som hette Nain på Edsberga ägor. Alla med tilläggsnamn liksom Stensäter på denna. Varför de fick heta Nain är okänt. Torpet är en ryggåsstuga eller sjuvarvstuga som det kallas. Den består av 7 varv stockar. Den åttonde är en bindstock där takstolarna fästes. Anledningen var att om bara byggde stugan 7 varv hög, slapp man undan med lägre skatt. Dessa torp var vanligtvis täckta med torvtak. Trätak förekom ibland. Torpet innehöll ett rum och kök och en garderob på varje långsida av rummet. Till torpet hörde en ladugård som ligger bredvid. 1996 fick Landeryds Hembygdsförening överta detta torp tillsammans med torpet Ryttarhemmet som låg på Blästad gård i Linköpings kommun. Torpen plockades ner märktes upp och Nain byggdes upp i Hembygdsparken. Material från Ryttartorpet användes för utbyte av murkna stockar. Torpet fick då tegeltak. Torpet bevarades exteriört, men interiört blev den ändrad till att fylla sin funktion som hembygdsföreningens vävstuga. Åren 1903-1926 bodde torparen Karl Fredrik Andersson med hustru Karolina i detta torp. De bodde dessförinnan i torpet Bergdalen som också ligger i Hembygdsparken. Torpet var sommarstuga under senare delen av 1900-talet.

 ***

Torpladugården: Denna ladugård uppfördes 1994 för att få en hel torpmiljö tillsammans med torpet Nain i Hembygdsparken. Den är byggd att efterlikna en ladugård i denna miljö invid torpet Nain. ladugården finns plats för två kor, en kalv och en gris. 

***

Klockstapeln: Marken där Hembygdsparken är belägen tillhörde en gång i tiden Harvestad gård varför flytten till parken kändes helt rätt. Klockstapeln flyttades av medlemmar och några företag till parke i början av 1900-talet. 

***

Torpladugården ?????: Denna ladugård uppfördes 1994 för att få en hel torpmiljö tillsammans med torpet Bergdalen i Hembygdsparken. Den är byggd att efterlikna en ladugård likt den vid torpet Hagen i Stubbetorp Landeryd. Virket kommer från Ullstämma och Sahlbergs-gården vid Nedre Ullstämmas om revs 1993. I ladugården finns plats för två kor, en kalv och en gris. På loggolvet finns en mängd äldre lantbruksmaskiner och redskap som skänkts till Hembygdsföreningen.